En ny blogg

Jag har skapat en till blogg, som ni hittar här. I den nya bloggen kommer jag till största del att fokusera på vestibulit, och skriva ner mina tankar och funderingar rörande problem i underlivet. Om intresset finns, så är ni varmt välkomna till den nya sidan för vidare läsning :) Vet inte om jag ska ha driva två bloggar parallellt, eller om jag ska lägga mest fokus på att skriva om vestibulit och allt som rör den delen av mitt liv. Får se, det visar sig.

Tjingeling så länge!

blogstats trackingpixel

It can only gett better…

Jag lever. Det verkar som att det värsta har lagt sig. Ångesten har släppt en aning. Det inneboende kaoset höll på att driva mig till vansinne under föregående helg. Men i måndags fattade jag ett beslut, vilket hjälpte mig och mitt kaos. Stundvis kommer bara allt över mig, och det känslomässiga trycket sätter sig i bröstet. Men det är hanterbart. Motionen hjälper väldigt mycket, och en längre promenad då och då gör att jag kan andas igen. Jag har under de senaste veckorna inte motionerat så mycket, vilket med stor sannolikhet, bara gjort allt värre. Har dock inte haft någon lust att stänga in mig på ett gym. Har liksom inte orkat med en prestation av något slag, därför har promenader ute i friska luften fungerat bäst. Endorfinerna gör väldigt gott för mitt huvud och min själ.

Jag mår i alla fall bättre. Var även på besök hos kuratorn på VC idag och vi bokade inte någon mer tid tills vidare, då jag känner att situationen är hanterbar på egen hand. Men jag lovade även att höra av mig, om jag skulle behöva mer hjälp och stöd. Men jag tänker ge hjärtat och hjärnan den tid som behövs för återhämtning och läkning. Tidigare idag, diskuterade jag och kuratorn, det faktum att vi människor ofta har en förmåga att trycka ner oss själva. Finns ingen vi är så elaka mot, som mot oss själva! Det är så hemskt vad vår personlighet, utseende, kropp, val, handlingar m.m får utstå under livets gång. Vi måste bli snällare mot den egna individen, ge oss själva den kärlek och respekt vi själva förtjänar!

Till mig själv: Tack älskade kropp för att du hjälper mig att klara av en långpromenad, likväl som alla de saker i min vardag, som jag ofta tar för givet! Tack för att du är du och att jag fått just dig som min kropp! Tack för de vettiga beslut du tar och att du hjälper dig själv i rätt riktning. Jag älskar er kroppen & knoppen, även fast vi inte alltid kommer överens. Men vi kan alltid lösa allt som händer och sker, bara vi gör det tillsammans och som ett team! Heja mig själv, oss och TEAM EMMA!

 

 

blogstats trackingpixel

Avslutat och definitivt

Nu är det klart. Jag har officiellt hoppat av ämneslärarprogrammet. Pratade med studievägledaren förut och nu är det bara CSN som ska handlägga mitt beslut. Fy fan vad det känns. Hur kan något som känns så rätt, samtidigt kännas så fruktansvärt fel? Det är mycket svart just nu, mycket dystert. Har aldrig känt en sådan orkeslöshet. Det är så väldigt svårt att beskriva och sätta ord på det jag känner. Ångesten visar sig genom fysiska symptom, då magen knyter ihop sig och någon håller en hand över mitt bröst. Men jag orkar inte bry mig.

Känner mig förvirrad och osäker. Vad händer med mig? Vad ska jag göra nu? Hur länge ska jag känns såhär? Hur känner jag? Varför känner jag?

Det är en process, en fas i livet. Jag vet det. Och det blir bättre, det vet jag också. Jag vet bara inte vad som kommer bli bättre..? Jag vill ha ett avslut, en ny början. Jag vill lära känna en ny sida av mig själv. Jag vill skapa nya trygga rutiner. Jag får en känsla av trots. Att jag vill trotsa mig själv, mina principer, normer, åsikter, tankar och funderingar.

Får dåligt samvete för att det var längesedan jag tränade. Får dåligt samvete gentemot min kropp. Får dåligt samvete för att jag fallit ur mina rutiner rörande maten. Jag vet varken ut eller in rörande något. Jag söker efter svar som passar mig. Hoppet lever inom mig att jag ska hitta mitt mat- och tränings-jag. Jag har nog länge varit förvirrad och osäker på många plan. Med diffusa och suddiga mål har jag tappat bort mig själv.

Blä, blä, blä. Ge mig orken och kraften tillbaka. Tala om för mig hur jag ska hantera detta. Detta något, det som ger mig ångest.

Jag har krav på mig själv. Att jag måste vara förståndig, nyttig, hälsosam, klok, mogen. Att jag vid det här laget borde ha gott om självkännedom och jag borde ha båda fötterna på marken. Jag har lätt för att strö kloka ord och bildande lärdomar runt i kring mig, men varför är det så lätt att säga till andra? Varför kan jag inte prata lika förståndigt till mig själv?

Fan vad det här ska vara svårt. Jag orkar inte med denna inre konversation. Jag vill bara att det ska vara tyst och fridfullt. Jag vill att någon ska formatera om mig.

blogstats trackingpixel

Hur fan kunde det bli såhär?

Jag mår illa av att vara hemma i det hus vi nu bor i. Under ca 16 månader har detta hus fungerat som mitt hem och arbetsplats. Eller fungerat, är kanske fel ordval, då det har tillslut har blivit såhär – pga att den inte har fungerat. Dagarna har ofta sett likadana ut, mer eller mindre. Jag har gått i samma kläder hela tiden, oavsett om jag gjort ett försök till att plugga eller bara slappat. Jag kan räkna de gånger jag sminkat under det senaste året, med hjälp av mina tio fingrar. Hjärnan har blivit bekväm och lat. Den märker ingen skillnad på dagarna och dygnets alla timmar. Jag kan inte med ord beskriva, hur fruktansvärt glad jag är över den kommande flytten till Norrköping! Hade jag inte haft det att se fram emot, så vet jag inte hur det skulle gått.

Det är svårt att beskriva, men när jag tänker tillbaka på det år som gått, så är det inte mycket jag minns. Jag har aldrig känt mig så ensam och isolerad som jag känner mig nu. Min utbildning har gjort att jag fått möjlighet att utvecklas, men denna studieform har även hämmat mitt liv. Det är inte fören nu det slår mig hur allt har varit den senaste tiden. Vet inte vad jag ska säga om det, men det är så fruktansvärt överväldigande och det är som att få en käftsmäll av verkligheten. Det var igår som jag för första gången på länge såg allt klart. Jag har bara levt vidare, följt planeringen, men utan någon som helst glädje eller motivation. Det är så mycket som bara fallit bort. Jag tror att jag på något sätt befinner mig i ett chocktillstånd. Jag är i chock över det jag precis upptäckt. Jag är i chock och frågar mig själv gång på gång – vad håller jag på med?

Jag är orolig och har ångest. Det är sjukt, då jag inte känner mig orienterad i mina tankar och känslor. Detta känns så sjukt så att det till och med känns normalt. Fy fan, jag vill bara bort härifrån. Jag vill börja om. Jag får panik av att vara här. Hur fan kunde det bli såhär?

blogstats trackingpixel

Så det kan bli ibland

Tårarna har runnit nästan hela förmiddagen. Det började hos kuratorn och har sedan dess drabbats av gråtattacker till och från. Jag mår inte bra, det har jag fått klart för mig. Har dock vetat det ett tag, men inte velat inse det faktum att ångesten mer eller mindre tagit över min kropp. Jag berättade om mina problem i samma andetag som jag beskrev vad jag saknade och därmed vad jag egentligen behöver för att må bra. Dessa (snart) tre gångna terminer har inneburit en övermäktig förändring i mitt liv. Mycket har förändrats på så många olika plan. Det har blivit övermäkigt för mig att hantera, det är nu övermäktigt för mig att hantera. Men dagens besök hos kuratorn gjorde väldigt mycket, då jag inom loppet av 60 minuter faktiskt lyckades konstatera och analysera min situation. Sannolikheten är stor att jag snart kommer att ta ett studieuppehåll, för att bereda väg för återhämtning och omstart. Eftersom att jag och Daniel snart ska flytta till Norrköping, så vill jag gärna undersöka möjligheterna rörande lärarutbildningen på Linköpings Universitet och om det finns möjlighet till förflyttning av något slag. Jag fixar helt enkelt inte att läsa på distans, det är inte en studieform som passar mig. Jag ser det ur mitt perspektiv och vad som passar mig bäst, och distansformen är inte min studieform. Jag behöver och vill ha människor runt om kring mig samt få utlopp för mitt behov av diskussion och samtal. Jag lär mig bättre då. Det är inte mig det är fel på, det är studieformen. Jag väntar på att klockan ska slå 13.00 så att jag kan få möjlighet att diskutera mina framtida möjligheter med någon som vet och kan ge mig svar. Och baserat på svaren och möjligheterna får jag sedan ta ett beslut rörande min framtid.

Jag känner mig matt och helt slut. Det känns som att jag fått många slag i ansiktet idag, slag som fått mig att se verkligheten och som gett mig perspektiv. Som att ett ton sten lyfts bort från mina axlar, samtidigt som jag insett hur nära botten jag faktiskt är. Många tankar cirkulerar i hjärnkontoret och det är som en karusell. Men jag vet vad mitt mål är och vart jag vill, jag kommer bara att ta en annan väg dit än vad jag tidigare trott. Så kan det bli ibland, men det betyder inte att jag misslyckas utan att jag faktiskt har viljan att faktiskt lyckas.

blogstats trackingpixel

Det är okej att söka efter hjälp

När man är en vilsen själ, så har man en tendens att leva i ett oändigt sökande. Och så känner jag mig lite just nu. Jag tycker synd om mig själv för att jag alltid söker, stackars mig som vilsen är. Men det är samtidigt okej att söka efter hjälp. En människa är inte alltid starkast ensam. Men det kan bli jobbigt, då själen är vilsen och inte vet vart den egentligen hör hemma. Själen bor i mig, det är min själ. Men just nu är inte min själ ett med mig, vi är inte ett team. Vi samarbetar inte till 100 %, och det gör att jag inte känner mig komplett. Jag behöver både kropp och själ för att vara stark och för att ta mig i genom livet! Och ju längre tiden går, desto längre blir avståndet mellan själen och kroppen. Men fy fan vad det är jobbigt då man inte riktigt kan sätta ord på vad det är som orsakar detta tomrum och att jag känner mig så vilsen. Imorgon ska jag dock till en kurator för att på något sätt försöka att ta reda på det… Det är min resa, men jag behöver stöttning och vägledning. Jag behöver någon som kan hjälpa mig att nysta och bena ut tankarna, så att jag kan få lite klarhet i det som sker.

Det är inte första gången jag söker efter hjälp, men varje gång känns det nytt och lite skrämmande. Vad kommer jag att upptäcka? Jag minns så väl en dag, eller den dagen då jag upptäckte att jag led av tvångstankar. Det var skrämmande, men samtidigt nyttigt. Att jag där och då insåg mitt sökande efter kontroll. Min kurator Camilla ritade upp en bild på en white-board-tavla som beskrev scenariot inom mig. Bilden föreställde en ö, där tvånget tagit kontrollen över ön och att jag var ön. Jag var kontrollerad av tvånget, men Camilla övertygade mig om att hon skulle hjälpa mig att ta tillbaka kontrollen och vinna kampen mot tvånget. Sex månader senare ritade hon återigen upp en ö, och då kunde jag se att jag vunnit tillbaka kontrollen över mig själv! Jäkligt häftigt.

Jag har gått i samtalsterapi ett par-tre gånger i mitt liv och det har varit otroligt lärorikt, då jag fått kunskap samt verktyg som jag använder mig av än i dag. Jag tror att det är viktigt att samtalsterapi blir förknippat med något positivt, som med en själslig resa och lärdom. Och jag tycker det är otroligt viktigt att man i samtalsterapin reder ut hur det är just nu och sedan vad målet med samtalen är. Visst kan man ibland, bara vara i behov av att lätta lite på trycket och få kasta bort de stenar som tynger hjärtat och själen. Men ofta ligger det så mycket mer bakom och som bosatt sig i skymundan. Det är viktigt att ta fram det i ljuset, trots att det kan vara väldigt kämpigt.

Jag försöker att se livet som en resa med en massa lärdomar, och det är en häftig känsla att faktiskt lära känna sig själv på djupet. Dock kan det nog för många vara otroligt skrämmande att möta sig själv, vilket är okej, men i slutändan kommer man ur mötet som en mycket starkare person. Vi människor strävar ofta efter att lära känna andra människor och individer, ”man älskar att träffa nya människor”, men varför satsar vi inte lika mycket på att lära känna oss själva? Om det finns människor som vi inte tycker om, så kan vi alltid välja bort dem, men hur gör man om man inte tycker om sig själv? Om man inte tycker om den personen man lever HELA SITT LIV TILLSAMMANS MED? Den personen man alltid umgås med och som man alltid ser i alla speglar? Om jag ska vara ärlig, så har intresset för andra människor svalnat mer och mer, och jag har istället börjat fokusera på mig själv. För i slutändan är det me, myself and I. Jag fascineras mer av mig själv än av andra, dock kan det ju vara trevligt att få umgås och samtala med andra människor för omväxlings skull, men jag är inte längre lika rädd för att umgås med mig själv.

Våga lära känna dig själv, det kommer garanterat bli det mest intressanta och givande mötet någonsin! Och ett möte du aldrig kommer att ångra :-)

IMG_1650

…jisses vad jag längtar till vintern är här :-(

blogstats trackingpixel

Döden och livet, livet och döden

Här sitter jag med magen full med frukost och hjärnan fylld med tankar och funderingar. Jag tittar ut genom fönstret och längtar bort härifrån. Jag vill flytta nu, nu, nu! Fan, att det ska dröja drygt åtta veckor tills det att vi får nycklarna. Men den som väntar på något gott… väntar alltid för länge eller hur? Men väntan är ju å andra sidan en del av upplevelsen, då man förbereder sig mentalt, planerar och fantiserar. Visserligen så är det inte så pjåkigt att bo här i Odensbacken heller, det är ganska fint här ute på landet, men varken jag eller Daniel har någonsin känt oss hemma här – i det här huset. Det är alldeles för stort för oss och vi har nog, ända sedan dagen vi flyttade in, känt att här ska vi inte stanna. Därför har hela vårt hem präglats av något mellanting och något ofärdigt. Det är två år sedan vi flyttade hit, och övervåningen ekar fortfarande tom på möbler och inredning. Visst, har vi haft en del idéer och tankar om hur vi vill ha det, men varken jag eller Daniel är faktiskt inte speciellt intresserade av inredning utan vi prioriterar andra saker här i livet. Vi brukar båda säga att bristen på intresse för inredning, är en av de få saker vi har gemensamt. Haha.

Vet dock inte om vi kommer bli några inredningsfreak när vi flyttar till lägenhet heller, men lägenheten och det kommande livet i Norrköping känns ändå mer som oss. Vi vill i alla fall att det ska kännas hemtrevligt och som att vi bor där och inte herr Ingvar Kamprad. Dock kan jag inte få vissa tankar ur huvudet. Som döden för att ta ett exempel. Jag sa till Daniel här om dagen ”Det är ju fan om jag skulle råka ut för något riktigt hemskt eller dö innan det att vi hinner flytta till Norrköping.” Jag är inte rädd för att dö, utan jag är bara rädd att dö för tidigt. Ingen vet när man ska dö, det enda vi vet är att vi ska göra det. Är det inte helt sjukt – att det enda vi vet med säkerhet här i livet, är att vi ska dö?! Helt sjukt egentligen. Vet inte hur det kommer sig att jag börjat fundera mycket kring döden på det sättet. Döden är ju ingenting farligt egentligen, det kan ju liksom inte bli värre än att vi dör. Död kan både vara en katastrof och en lättnad. Döden kan vara besvikelse eller så kan det vara befrielse. Jag vet inte om det kanske är så att jag under hela mitt liv puttat bort tankar som rör döden? Att tänka och prata om döden är något som är tabu och skamfyllt. För inte ska man väl tänka på döden när det finns så mycket roligare saker att tänka på? Life is what happens to you while you’re busy thinking about death? Vi är inte så bra på att prata om död i samhället, men vi är väldigt flitiga med att prata om att leva livet. Dock kan uttrycket ”leva livet” innebära olika saker för alla människor, men oftast så hör man uttrycket i samma mening som sprit, festa, knulla runt etc. Det är inte min livsfilosofi. Vad är liksom meningen med livet om allt ändå kommer sluta med döden? När vi dör spelar ju ingenting någon roll? Alla som är levande lever livet, för lever vi inte livet så betyder det ju att vi är döda!?

Jag känner mig att jag lider av livsstress – stressad över livet. Samtidigt som att jag inte vet när det ska ta slut? Fan, ibland önskar jag att jag visste, samtidigt som jag inte önskar det. Jag tror att det inte är många som skulle vilja veta när de ska dö, men det är nog lika många som skulle fejka och låtsas hålla för öronen under tiden som någon berättade. Fan, det är riktigt intressant det här med döden och tankarna kring det! Det känns väldigt befriande att tänka och nu skriva om döden, dock får jag alltid en dålig känsla av att prata och skriva om det i allmänhet, för lite o/undermedvetet får jag för mig att risken för att dö är större då man pratar eller just pratat om det. Karma liksom. Eller ironi. Men det kommer ju alltid finnas mer saker man vill göra med och i livet? Egentligen tar det aldrig slut, och när är man egentligen nöjd? Kommer mitt liv någonsin kännas komplett och hundra procent klart?

Jag vill leva mitt liv, jag lever mitt liv, men jag orkar samtidigt inte ”oroa” mig för att det ska ta slut när som helst. När det tar slut så gör det, inget kan kan göra något åt, men fan jag vill ändå kunna påverka lite grann i alla fall. Självmord är ganska så vanligt, men hur känner en person som inte vill leva längre? Vill man inte leva längre för att man inte vill leva alls eller för att man inte orkar med den ångest man känner över att livet ska fortsätta? Vad är det för farligt med att vilja dö egentligen? Varför kan inte människor få bestämma själva när vi ska dö och inte? Förut har jag tyckt att självmord är en fruktansvärd egoistisk handling, men varför skulle det vara det egentligen? Lever vi får vår egen skull eller lever vi för andras skull? När man säger att man vill leva så är det bra, men när man säger att man vill dö så är det fel? Den enda skillnaden är väl att du kan dö när du lever, men du kan inte leva när du är död. En gång död och kommer aldrig mer tillbaka sedan. Att döden är något definitivt och slutgiltigt. Det är det som jag hatar mest med döden, att det blir ett så starkt ALDRIG. Aldrig, aldrig, aldrig mer. Sen kan man ju dra det längre och fundera över vad som faktiskt sker efter att vi dött? Finns det ett liv efter det här livet? Straffar man människor som vill ta sitt liv och andras liv, för att ingen egentligen ska få rätten och möjligheten att bestämma över livet och döden? Att livet och döden ska lämnas åt slumpen, men ingen ska få bestämma över det.

Jag skulle kunna skriva miljoner sidor klottrade med tankar om döden, livet också givetvis. Men vi vet inte så mycket om något av det så vad finns det för mening med det? Jag tycker i alla fall att vi måste bli bättre på att prata om döden i detta samhälle. Jag tror att det inte är bara jag som tänker på döden, det gör väl alla någon gång? Eftersom att motsatsen till livet är döden och tvärt om. Är det så hemskt att prata om döden för att vi egentligen vet så lite om den? Kanske ska kika på Bergmans film ”Det sjunde inseglet” där det är stort fokus på döden. Jag kanske är nya Bergman fast Karlsson? Och ny fick jag hybris. Vet dock att min pappa kommer att bli glad över detta inlägg, då jag faktiskt nämnt hans älskade Bergman. Har aldrig riktigt gillat Bergman, har alltid sett honom som flummig, men vad är inte detta inlägg då? Flummigt om något. Men det är mina tankar som jag tänker.

Så – vad tycker ni om döden? Är det något ni tänker på eller pratar om?

 

blogstats trackingpixel

Här har ni mig – igen!

Hej och hemskt mycket hej! Jag lever och frodas samt hankar mig fram i livet bäst jag kan. Sitter just nu hos frisören och väntar på min kära faster ska bli fin (se finare) i håret, jag agerar nämligen ledsagare och färdtjänst dagen till ära. När man hör och iakttar en frisörsalong så kan man tydligt se ett tydligt samband mellan en frisör och en psykolog. Bara det att frisören fixar ditt hår samtidigt som hen lyssnar och säger ”mhmm” med jämna mellanrum. Frisörerna (stackarna) får nog lyssna på mycket eländigt tjatter dagarna i ända. Jisses vad information den yrkeskategorin måste sitta på, eller så går kanske mycket in genom ena och ut via det andra örat? Vem kan klandra dem?

Annars rullar livet på i vanlig ordning men med några förändringar i sikte. En flytt från ett län till ett annat, från hus till en helt nyrenoverad lägenhet, från 250 till 85 kvadratmeter, från landet till stan. Ska bli så sjukt spännande! Kan knappt bärga mig, men den som väntar på något gott… väntar fan alltid för länge. Tycker det ska bli kul med förändring och en nytändning i livet :-)

Dock märker jag att kroppen börjar ta stryk av min vardag som student, både mentalt och fysiskt. Måste se över mina rutiner och se vad jag kan förbättra för att få mer kvalitet under min utbildning. Har bl.a. börjat skriva dagliga to-do-listor som hittills har funkat ganska bra, så får vässa hjärnan för att hitta fler saker som kan ha positiv inverkan på livet.

Nu ska jag läsa skvallerblaskor och lyssna vidare på tjattret som fyller salongen…

20141008-132246-48166968.jpg

blogstats trackingpixel

Efterläntat

Vaknade idag upp lite stel och mör i kroppen, efter att jag igår äntligen kunde köra ett efterlängtat styrkepass på gymmet. Åh som jag saknat det! Dock kände huvudet lite motvilja när jag gick ut genom jobbets dörr ut mot bilen… MEN jag tog mig dit, bytte om och körde sedan en provomgång av träningsupplägget som finns i Olga Rönnbergs nya bok om styrketräning för kvinnor :-) det gick bra, förutom att jag råkade vrida handleden på ett konstigt sätt under bicepcurl med skivstången :-( så idag har jag lite ont.

Men upplägget känns bra, dock ska jag erkänna att jag varit bra skeptisk till detta upplägg – fram tills igår. Upplägget är annorlunda än mitt eget, och fokuserar till en början inte så mycket på att dela upp dagarna och passen i kroppsdelar. Utan det första upplägget är ett pass för hela kroppen samtidigt, och väldigt basic. Men efter min skepsis, så försökte jag med start från gårdagen tänka som följande; varför ska jag ifrågasätta en erfaren människa med expertis? Jag måste ge upplägget en chans, och troligtvis är hennes upplägg bättre samt effektivare än mitt eget :-) förstår inte mig på mig själv, men jag har ofta svårt att ge mig hän till vad någon annan säger och ett nytt upplägg. Har aldrig fullföljt ett upplägg, men denna gång ska bli den första!

6 månader ska jag hålla mig till samma upplägg, måste sätta upp delmål för att minska risken för att inte fullfölja…

Roligt är det i alla fall att få träna igen, det tycker både kropp & knopp

20140905-144553-53153106.jpg

20140905-144554-53154326.jpg

blogstats trackingpixel

Här var det spänt…

Aj fan mina axlar och nacke! Jag kan riktigt känna hur stel jag är i musklerna kring axlar och nacke. Att börja plugga och sitta mycket vid datorn + minus två veckors styrketräning = ingen bra kombination alls! Måste nog söka mig till kiropraktorn samt köra i gång med styrketräningen igen. Kroppen borde vara redo nu. Usch det är inte roligt när balansen i träningen rubbas. Huvudet och kroppen tycker inte om det.

Åh träningen, som jag längtar efter dig. Flås, svett, glädje, viljestyrka, självförtroende, självkänsla, mod, kroppsliga utmaningar, mentala utmaningar, samspel, balans, kropp och sinne, lycka, mål, endorfiner, kunskap, välmående, hälsa, välbefinnande, minskad stress – och massa mer ❤️

20140902-212032-76832849.jpg

20140902-212032-76832587.jpg

blogstats trackingpixel

The Sims-metoden

The Sims är inte bara ett spel utan också ett sätt att faktiskt se på livets alla olika behov. Jag har lite omedvetet analyserat mina diverse behov här i livet, enligt The Sims-metoden, och det är inte fören nu för att tag sedan som jag kom på mig själv och denna förtjusning! I spelet The Sims, så har karaktärerna man skapat olika slags behov som beskrivs av olika symboler och en färgad linje efter varje behov. Den färgade linjen varierar mellan grön och röd. Grönt = bra/tillfredsställd och Röd = dåligt/otillfredsställd. Och det är så jag ser på mitt liv och mina olika slags behov. Ritade idag upp en demonstrativ bild för att förklara och ge mig själv en bättre bild av VILKA BEHOV JAG FAKTISKT HAR – baserat på mina intressen och vad som för mig är viktigt här mitt liv.

IMG_2664

Fint va? Det känns bra att ha gjort en sammanställning baserat på hur mitt liv och mina behov ser ut just nu, jag får lägga till och ta bort behov utmed livets väg, men detta känns som en bild som stämmer med verkligheten :-) Tycker att varje människa egentligen borde göra en liknande sammanställning för sin egen skull. Hur gärna vi än vill det, så är vi inte som alla andra, vi kan bara vara oss själva och vi måste även utgå ifrån oss själva när det kommer till våra behov, intressen osv. Jag tycker själv att det är skitsvårt att inte jämföra mig själv med hur andra har det, hur andra väljer att göra, tycka, tänka, träna, äta, knulla, må, känna, älska, hata, etc! Men jag försöker att arbeta med det varje dag, och ovanstående teckning är ett bevis på att det går framåt för MIG i alla fall. Ovanstående bild är en symbol för mitt liv, mitt alldeles eget liv – med mina alldeles egna behov, som behöver tillfredsställas på mina alldeles egna, finurliga sätt! När självutveckling är som bäst, gott folk.

Så hur står det till med mina behov just nu då?

KOST/MAT: Som alla vet, så älskar jag mat. Just nu känns det faktiskt ganska så bra när det kommer till den här punkten, jag känner att jag har koll på vad jag behöver för att må bra. Är i full färd med att minska ner på mejeriprodukter, för att min maghälsa ska förbättras och förnya mitt mat-tänk och tänka outside the box. Det är lite klurigt, men roligt och lärorikt!

TRÄNING/MOTION: Ja, eftersom att jag har varit sjuk och kroppen inte känns helt redo än, så tänker jag fortsätta med promenader och eventuellt lite raskare tempo. Vill fan inte bli sjuk igen, så jag skyndar långsamt. Det känns viktigast att tänka så när jag har varit lite ”små-sjuk” och att det har gått upp och ner, liksom inte brutit ut helt. Längtar efter att må helt bra, och få sätta igång med träningsschemat från Olga Rönnbergs bok om styrketräning.

SKOLA: Jag känner att jag har läget under kontroll och jag börjar greppa kursen och allt vad den innehåller. Går hyfsat bra att plugga, dock mest på hemmaplanen eftersom att det är mest att läsa. Har även stöd av den bästa gruppen, som vanligt! Vi är ett team och kämpar tillsammans 😀

EKONOMI: Här känns det också som att jag (och Daniel) har koll. Fick bra med pengar denna månad, och jag har faktiskt unnat mig att köpa ganska mycket nya kläder och sånt som jag behöver. Brukar mest lägga pengarna på mat, så det känns kul att få shoppa lite. Daniel och jag har även fortsatt med en bra rutin gällande betalning av räkningar, vi sitter ned tillsammans och betalar, samt skriver sammanställning över alla utgifter och inkomster. Känns bra att ha koll på ekonomin! Har även tack vare Blondinbellas blogg hittat ett bra sätt att räkna ut hur Daniel och jag, som har väldigt ojämna inkomster, ska fördela utgifterna rent procentuellt. Så tack för det Isabella!

SOCIALT: Ja, jag har på senare tid blivit mer av en ensamvarg och trivs bra i mitt eget sällskap. Börjar dock sakna kvalitetstid med vänner och familj… Ska nu under kommande termin försöka att jobba lite extra, så det gör ju att det blir lite mer av det sociala, än att bara vara hemma och plugga ensam.

DANIEL: Daniel och jag har det bra tycker jag, eller det känns i alla fall balanserat och som att vi har fått en bättre och stabilare kommunikation. Min bästa vän och lover, så det känns som en fin period just nu.

FAMILJ: Har inte hunnit träffa min familj så mycket de senaste veckorna, men fick ju kvalitetstid med pappa förra veckan och på onsdag kommer mina båda systrar hit och sover kvar 😀 Förhoppningsvis kan hela familjen ses snart för lite middag eller dylikt!

VÄNNER: Här känns det också bra, känns lugnt och fridfullt. Vi pratar med varandra när vi behöver det, och annars är det ganska tyst. Men det känns som att jag vet vart jag har mina vänner och att jag hoppas att de vet vart de har mig.

EMMA-TID: Behöver inte det just nu, men tänkte umgås med mig själv i samband med en promenad lite senare…

UTVECKLING: Utvecklas av att skriva det här inlägget och fundera över varje behov. Känner även att jag utvecklas varje dag, på något sätt och det är mycket tack vare skolan!

PERSONLIGA INTRESSEN: Jag och Daniel har bestämt oss för att skaffa hund, så jag har skickat mejl till lite olika uppfödare och privatpersoner. Det känns helt rätt på alla plan!

SÖMN/AVKOPPLING: Har inte hunnit fundera så mycket över min sömn, fick ingen sovmorgon i helgen p.g.a/tack vare Kira som jag var hundvakt åt! Uppe med tuppen båda dagarna för en promenad, men det var inget fel med det, det kan jag stå ut med. Är nog ingen person som behöver sova ut i form av en lång sovmorgon, bara jag lägger mig innan tolv och får mina 7-10 timmar sömn så är jag och kroppen nöjda. På tal om avkoppling så känner jag mig i behov lite yoga och meditation…

HÄLSA (PSYKISK/FYSIK): Ja, den psykiska hälsan känns stabil just nu, känns som att jag har mycket att tacka beslutet rörande att sluta äta p-piller för det. Mår bättre av mindre hormoner i kroppen! Känner mig inte lika nedstämd som tidigare. Rent fysiskt så är det okej där med, förutom ett förbannat eksem på fingret som svider och kliar något förbannat, har fått salva och vård för det dock. Sen är det blodbadstider (mens) så då känner jag väl inte mig på topp direkt, brukar jämföra mina nedre regioner med en kompost runt tider som denna. Pga min vestibulit så använder jag väldigt sällan tamponger och att använda sig av bindor istället gör ju sin del, samt att jag ofta får diárre under mens – ja ni kan ju tänka er dessa två i en kombination… Tacka gudarna för dusch och våtservetter för intimt bruk! På tal om min vestibulit så är jag inne i en bra fas och jag nästan inte haft klåda/sveda/ont alls, bara någon gång men det är överkomligt.

Känns bra att ha funderat och skrivit ner svar på dessa punkter, nu har ni typ lika bra koll som jag själv har på mitt liv och diverse behov. Ni kanske fick lite mer info än nödvändigt, men det var ett nödläge och därför fick det bli så 😉

Tjingeling, Sims-vänner!

blogstats trackingpixel

En god morgon börjar med en god frukost!

Vilken bra rubrik jag fick till! Ja, som rubriken lyder, så fortsätter ofta mina ”bra” dagar om jag har börjar dagen med en bra frukostrutin. Utan stress eller att gröten bränts vid eller dylikt. Perfektion!

Dagens frukost fick bli: quinoa/havregrynsgröt med krossade linfrön – toppat med skivad banan och hallon + havremjölk med vaniljsmak. Samt 1 ägg + 1 äggvita (stekta) och en kopp energi-te :-)

20140901-085841-32321278.jpg

blogstats trackingpixel

Recept chokladbollar utan mejeri och gluten

Under eftermiddagen blev jag sugen på chokladbollar, så jag gjorde slag i saken och slängde ihop en sats. Dock utan recept, så det blev lite höftning. Ni får vän testa hur och vad som passar er i smaken! 😉

Ca tio stycken
Ca 2 dl havregryn
Ca 5 msk kokosolja (jag valde en med neutral smak).
Ca 2 msk kaffe.
Ca 3 msk kokossocker
Ca 1/2 tsk vaniljsocker
Ca 2-3 msk kakao
Ca 2 msk hackade rostade hasselnötter.

Blanda samman ingredienser (har ni tillgång till matberedare, så kör smeten i den – blir nog bra!) När smeten är blandad, avsmakad och klar – så ställ in bunken i kylen ca 15-20 min så att smeten får stelna lite. Rulla sedan i riven kokos eller vad du tycker är gott.

Hoppas att det smakar!

20140831-204334-74614594.jpg

20140831-204336-74616310.jpg

blogstats trackingpixel

Grön smoothie

En fin drink att börja dagen med! Bra innehåll som gör gott för kroppen :-)

Denna fining innehåller:
Färsk spenat
Äpple
Banan
Kokosvatten
Apelsinjuice
Broccoli
Juice från citron
2 tsk ekologiskt triphalapulver

Mumsfillibabba!

20140831-085026-31826583.jpg

blogstats trackingpixel

Träningen placerad i viloläge

Jo, men som rubriken lyder – träningen har fått skjutas åt sidan ca två veckor tillbaka. Anledningen är att jag har varit sjuk till och från under en 14 dagars period… Tränar aldrig om kroppen säger nej och behöver vila. Det är väldigt farligt att träna med diverse infektioner i kroppen! Så träning + sjukdom = inte sant. Men eftersom jag trots fysik ohälsa, haft ett sug efter aktivitet av något slag – så har jag ägnat mig åt promenader i väldigt lugnt tempo. På tal om promenader; jag är hundvakt fre-sön denna vecka och bara idag har jag och Kira (hunden) traskat ca 12 km. Inte illa, inte illa!

Kroppen verkar i alla fall ha svarat bra på att ligga i viloläge, så jag hoppas på att i alla fall få börja träna lite smått i veckan som kommer. Höja pulsen lite, lite, lite och förhoppningsvis även kunna lyfta lite skrot (!). Håller tummarna och hoppas – huvudet längtar så!

Heja Emma friskt humör – skjortan hänger utanför! Heja! Heja! Heja!

20140830-215020-78620386.jpg
Fina, fina hund ❤️

blogstats trackingpixel

Energigivande trip till huvudstaden!

Här om dagen begav jag och min fader oss mot den stora huvudstaden för lite turistande och umgänge. Vi hade en mycket trevlig dag tillsammans jag och min pappa. 10 minuter efter att vi klivit av på centralens perrong, så bestämde vi oss för att gå till ett mysigt café för att fika. Och vem får jag inte lägga ögonen på då, tror ni?! Jo, JOEL FUCKING KINNAMAN FÖR I HELVETE! Jag höll på att kissa på mig av lycka. Tänk att få börja dagen med att lägga ögonen på honom?! Givetvis så har jag inget bildbevis, han såg inte ut att vilja bli störd och om sanningen ska fram – så var jag för blyg för att våga gå fram och be om att få ta ett kort tillsammans med honom… Skitsamma, pappa är mitt vittne och jag har varit TVÅ METER ifrån JOEL FUCKING KINNAMAN – och det är det enda som räknas. Efter att jag blivit star-strucked så besökte vi både moderna museet och livrustkammaren, under kungens slott. Mycket tjusigt fick vi lägga ögonen på (Joel slår Mona-Lisa med hästlängder), och det var minst sagt inspirerande att se alla verk som kreativa människor åstadkommit under årens lopp. Köpte med mig några motiv, som snart ska få pryda väggarna här hemma :-) Vi besökte även gamla stan för lunch, och avslutade dagen med lite shopping i affärerna utmed Drottninggatan.

En bra dag tillsammans med en av de bästa männen i mitt liv 😀 Vi har även bestämt att vi ska luncha en gång i månaden och göra en resa liknande denna, till en årlig tradition!

713
Den obligatoriska selfien.

718
Besök på moderna museet.

719
En mycket vacker kvinna.

721

741
Livrustkammaren, utställning Drottning Kristina vs Game of Thrones.

742
King of the throne.

blogstats trackingpixel

Vilket flyt!

Ja, denna dag har gått av bara farten. Började dagen med världens jävla godaste frukost; havregrynsgröt, toppat med hallon och banan + havremjölk med vaniljsmak + två stekta äggvitor + en kopp te! Ska fotografera nästa gång jag äter det, lovar att det är den godaste frukosten någonsin – mättande, relativt billig och enkel tillagning. Sedan frukost har jag varit på besök på vårdcentralen, betalat räkningar, besökt soptippen, lagat lunch, diskuterat politik med Daniel, pratat med mamma och planerat upp mitt skolarbete. En dag med riktigt flyt, må jag säga :-)

Älskar dagar likt denna, då det känns som att man har koll på läget och att allt flyter på utan krångel och bök. Dock har jag inte fått mycket gjort när det kommer till skolan, men det tänkte jag ta hand om nu. Tjingeling!

Snapshot_20140827Snapshot_20140827_1

blogstats trackingpixel

Entusiasm och förvirring

Ja, så kan det vara ibland. Jag tycker det är roligt att skolan har dragit igång igen, och jag är redo för att lära och utvecklas. Dock råder det ännu lite förvirring, har inte riktigt fått grepp om vad som ska göras, när, hur och var. Hade nu på förmiddagen ett mycket givande skype-samtal med två av mina gruppmedlemmar och klasskamrater, där föll en del på plats och det var roligt att höra deras röster efter ca tre månaders tystnad och sommarlov. Kul att man kan finna så bra människor att prata med både rörande skolan och livet i stort. Jag fick även insikt i mitt eget lärande och vad som är effektivt för min del. Jag är en känslomänniska som lär mig bäst genom att först få läsa eller höra på en föreläsning, för att sedan få testa det jag precis hört i praktiken. Först information och sedan praktisk övning. Känns skönt att ha kommit till insikt, speciellt eftersom att jag har en grammatik-tenta som ska skrivas om lite mer än två månader… Men denna gång ska jag klara det, tredje gången gillt – som man brukar säga. Jag måste bara knäcka koden och verkligen FÖRSTÅ. För att finner jag förståelse för det jag gör och VARFÖR det blir som det blir, då kommer jag att klara det.

Jag funderar även, just nu på, hur jag ska effektivisera denna termin och kommande terminer. Vad som funkar och inte funkar för mig som person, vilka rutiner som jag mår bra av. Måste vara realistisk och ärlig, man kan inte ändra på hur man är som person, utan jag får helt enkelt inse och strukturera upp det så att planen passar MINA behov. Jag kommer inte att klara av utbildningen, om jag inte ser allt utifrån mig själv. Jag har lätt för att tänka allt utifrån hur andra gör, tycker och resonerar. Måste bli bättre på att försöka att se skillnaden mellan mig och resten av världen. Jag brukar vara duktig på att säga till andra, att se allt utifrån sig själv – men det är lätt att säga till andra hur de ska göra och tänka. Svårare är det med en själv, men det är en del i min älskade självutveckling. Me, my self and I. 

blogstats trackingpixel

Dra åt helsike sommaren!

Känner en sultan efter lite självutveckling, men det är som att jag står stilla och livet rullar på dag ut och dag in. Gör inget speciellt, men ändå känns det som att jag har alldeles för lite tid. Fan, jag mår inte bra av att alla vardagsrutiner pressas åt sidan under en åtta-tio veckors-period. Jag tycker inte om att gå på sommarschema och varva veckorna med ledighet och jobb. Jag vill att skolan ska börja igen, så att jag får strukturera upp min vardag igen. Lägga upp allt som jag vill ha det, inte gå på schema och inställa mig på arbetet för att jag är schemalagd. Vill inte ha någon annans schema, jag vill ha mitt – det som passar mig.

Ja, jag känner mig bitter och förvirrad. Men denna sommar har verkligen känts meningslös, mer eller mindre. Här lär ni inte finna några sommar-kollage, ingenting. Sommaren har bara passerat likt alla andra perioder. Fy vad detta låter deppigt?! Sommaren brukar ju vara det som alla längtar till och till att få uppleva. Inte jag. Sommaren gör mig fruktansvärt deprimerad. Jag hatar sommaren. Nu har jag två jobb-dagar kvar och sen ska jag bara vänta tills det blir den 25:e augusti…

blogstats trackingpixel

Självutveckling

Självutveckling, det är verkligen något som jag går i gång på. Jag älskar ordet och ordets innebörd. Jag älskar att tänka tillbaka på mina hittills gångna år och fundera över hur och varför jag utvecklats till den jag är i dag. Det är intressant att reflektera över mina val och hur livet hade sett ut om jag valt ett annat alternativ. Jag vet att det är lite självdestruktivt att tänka tillbaka på det förflutna, men jag tror att det är viktigt – för att få en regelbunden påminnelse.

Just nu är jag inne i en utvecklings-fas och det pirrar i kroppen på mig. Jag tänker på förändringar som jag vill göra i livet och i min vardag, kikar på saker jag vill köpa, funderar över saker jag vill hitta på osv. Det känns roligt och nödvändigt! Eftersom att jag har fixat två av elva terminer hittills, så vet jag lite mer om hur jag vill styra upp mitt liv och vad som funkar och inte. Och nu när hjärnan har fått ligga på hyllan under sommarveckorna, så har jag även insett hur jag måste bli bättre på att skilja mellan jobb/skola och fritid. Mitt första år som student har varit väldigt ostrukturerat och luddigt, men nu har jag mer kött på benen och kan ordna till det därefter.

Tänkte att jag ska försöka att knåpa ihop lite mål för min egen vägledning, spännande, spännande! (När det kommer till bloggen, så ska även den få en lite mer strukturerad stil – men fortfarande mitt organiserade kaos.)

Tjingeling!

20130522-204816.jpg

blogstats trackingpixel